Vilka elever kommer till vår skola?

Igår genomförde Skolverket och NCS en uppstartskonferens för projektet "Vilka elever kommer till vår skola?" Vi var många värmländska gruppledare och lärare som fick ta del av många intressanta föreläsningar. Jag har gjort ett försök till en väldigt liten sammanfattning, utan några som helt anspråk på att vara heltäckande, nedan. Eftersom vi var många som var med skulle jag uppskatta att ni övriga deltagare kommenterade och byggde ut sammanfattningen nedan. Tack för hjälpen!



Erica Jonvallen, undervisningsråd NCS, inledde och avslutade så fint med att hela poängen med projektet var möjligheten i mötet mellan oss lärare, skolan och eleverna. Vi ska byta perspektiv- elevers problem överges till förmån för undervisningens möjligheter!

Dagens föreläsare belyste sedan olika aspekter av elevernas villkor och mötet med undervisningen.

Mia Heikkilä, tidigare sekreterare för Delegationen för jämställdhet i skolan, poängterade att det viktigaste vi kan göra är att våga möta våra föreställningar om jämställdhet. Våga integrera jämställdhet i undervisningen och våga prata med eleverna om vilka normer och värderingar vi har!

Kjell Ahlgren, Skolinspektionen, berättade om kvalitetsgranskningar i allmänhet och om kvalitetsgranskningen som pågår inom svenska (läsning) nu i synnerhet. Den omfattar 41 högstadier och ska redovisas till våren.

Jonas Qvarsebo, FD Malmö högskola, delgav oss sina tankar om ungdomars levnadsvillkor: hur familjebilden, utbildningen och fritiden förändrats. Vad gäller utbildning så anses den väldigt viktig i dagens samhälle och alla förväntas ständigt fortbilda sig. Det har blivit mer test och bedömningar i skolan och Jonas dristade sig att fråga om vi lägger mer tid på att testa utbildningens kvalité än att utveckla den?

Att föräldrar till våra elever förväntas fungera som extralärare och att skolan i högre grad representerar feminina värden än maskulina, var andra slutsatser Jonas redovisade för oss.

Carina Fast påstod att för att möta eleverna måste vi känna till elevernas textvärldar. Faran är annars att en del elever möts med tystnad. Deras liv, intressen och texter ignoreras. Detta får till följd att och skolans texter (och kanske hela utbildningen) upplevs som helt irrelevant för eleven.

Gunilla Molloy fortsatte på den inslagna vägen och beskrev hur hon undersökt pojkars motstånd mot läsning och skrivning. Precis som Carina Fast uppmanade hon till att plocka in olika sorters literacy i vår undervisning.

Ingrid Mossberg Schüllerqvist föreläste om hur teori kan bli undervisning. Det är viktigt att ta reda på hur gapet mellan lärarens specialiserade ämneskunskap och elevernas mer vardagliga kunskap kan överbryggas. Var kan pedagogen och eleverna mötas? Ett av de exempel Ingrid nämnde var formativ bedömning. Man kan se att en undervisning som utgår från målet, beskriver var eleven finns i förhållande till målet och vägen dit ger resultat.